Köparna hade köpt en bostad i en byggnad där det nyligen hade utförts rörrenovering. Köparna krävde skadestånd av den förmedlingsrörelse som säljaren hade anlitat, eftersom den hade försummat sin skyldighet att ge köparna information om betalningsandelen på grund av rörrenoveringen. Köparna hade inte förstått att de blev skyldiga att betala annat än det skuldfria pris som uppgavs i broschyren och i köpebrevet.

Högsta domstolen ansåg att det ekonomiska ansvaret för aktierna som var till salu inte hade presenterats på ett korrekt sätt i försäljningsbroschyren. Mäklaren hade dock före köpslutet på annat sätt gett tillräcklig information om bolagets lån och om hur lånet senare skulle fördelas liksom även en uppskattning av den betalningsandel som hänförde sig till bostaden i fråga. Köparnas skadeståndsyrkande förkastades. (Omröstn.)

Åklagaren hade med stöd av en europeisk arresteringsorder gjort en framställning om att rumänske medborgaren A skulle utlämnas till Rumänien för verkställighet av ett fängelsestraff. Enligt de rumänska myndigheternas utredning skulle A sannolikt avtjäna en betydande del av sitt straff i ett fängelse där det personliga utrymme som garanterades för fångarna i cellerna var mindre än tre kvadratmeter.

Högsta domstolen ansåg att fängelseförhållandena sådana de framgick av den utredning som erhållits från Rumänien utifrån Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis gav upphov till en stark presumtion om en människorättskränkning. Presumtionen kullkastades inte enbart av att det av utredningen framgick att celldörrarna var öppna om dagarna. Den begärda utlämningen av A förvägrades med stöd av 5 § 1 mom. 6 punkten lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen.

B hade i tingsrätten dömts för anstiftan till grov misshandel och hade inte överklagat domen. Domen för A, som dömts som huvudgärningsman för mord, hade i Högsta domstolen upphävts på grund av ett fel i förfarandet som gällde utnyttjande av bevismaterial och målet hade återförvisats till tingsrätten. När målet behandlades på nytt hade åtalet mot A för mord förkastats såsom ostyrkt genom hovrättens dom som hade vunnit laga kraft. B ansökte om återbrytande av sin dom på den grunden att han inte hade kunnat göra sig skyldig till brott såsom anstiftare sedan åtalet mot huvudgärningsmannen hade förkastats. Högsta domstolen ansåg att det i målet inte kvarstod något sådant huvudbrott som B:s anstiftan hade kunnat hänföra sig till. Högsta domstolen återbröt B:s dom. Se KKO 2020:10 KKO 2019:6