B var under förundersökning misstänkt för misshandel av sin maka A. Med hänsyn till A:s och B:s förhållande såsom äkta makar som bodde i samma hushåll, att A delvis var ekonomiskt beroende av B och att B på grund av sitt yrke hade bättre kännedom om straffprocessen ansåg Högsta domstolen att det var befogat att med stöd av 2 kap. 1 a § 2 punkten lagen om rättegång i brottmål förordna ett rättegångsbiträde för A.

A och B hade träffats i en restaurang. A hade sagt åt B att han hade ett ärende som han ville tala om på tumanhand och genom att hålla henne om ryggen fört henne ut på terrassen. A och B hade suttit bredvid varandra i en soffa på terrassen så att A:s hand hade legat på B:s axel, men deras kroppar hade inte suttit tätt ihop. A hade sagt att han var förtjust i B och skulle kunna ha sex med henne. B hade försökt gå ifrån B, men A hade gripit henne i handleden och sagt att hon inte skulle gå någonstans.

A hade inte på det sätt som förutsätts i 20 kap. 5 a § strafflagen genom beröring utsatt B för en sexuell handling som var ägnad att kränka hennes sexuella självbestämmanderätt. Åtalet för sexuellt antastande förkastades.

A och B hade låst in X på toaletten på ett varuhus och där pekat mot henne med ölflaskor som var trasiga i bottnen och hotat döda henne. A och B hade på det sättet tvingat X att överlämna lös egendom till dem.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som närmare framgår av avgörandet att det vid rånet hade använts ett med eggvapen jämförbart livsfarligt hjälpmedel och att rånet även bedömt som en helhet skulle anses vara grovt.

Fråga även om straffmätning och straffart.

Se KKO:1992:169 KKO:2014:87 KKO:2018:84