A hade haft kakor innehållande 400 gram syntetisk hasch (AB-CHMINACA) under sin skjorta när polisen hade visiterat henne på en bensinstations gårdsplan. Hovrätten hade förkastat det primära åtalet för olaga befattningstagande med infört gods och dömt A enligt det sekundära åtalet för brott mot förbudet mot för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen, eftersom A hade lagrat ämnet i fråga.

A hade meddelats begränsat besvärstillstånd som gällde frågan om A:s förfarande skulle anses innebära lagring av ett för konsumentmarknaden förbjudet psykoaktivt ämne. Av de skäl som framgår av avgörandet ansåg Högsta domstolen att A:s förfarande inte hade inneburit sådan lagring som avses i straffbestämmelsen i fråga. Därför förkastades åtalet för brott mot förbudet mot för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen.

Det primära yrkandet på straff för olaga befattningstagande med infört gods som åklagaren framfört i sitt bemötande till Högsta domstolen med anledning av A:s besvär avvisades, eftersom yrkandet inte gällde den fråga för vilken besvärstillstånd hade meddelats.

A som vid gärningstidpunkten var 18 år hade gjort sig skyldig till grovt äventyrande av trafiksäkerheten genom att framföra en personbil ca 500 meter med en hastighet av 190 kilometer i timmen på en allmän väg där hastighetsbegränsningen hade varit 80 kilometer i timmen. Förhållandena på gärningsplatsen hade varit goda och inga andra fordon hade funnits inom synhåll för A. A hade inte haft med sig några passagerare. Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att A trots att gärningen var allvarlig kunde dömas till ett bötesstraff.

Enligt åtalet hade A vid avvittringen mellan A och B vilselett skiftesmannen genom att låta bli att uppge dividendinkomster som efter att äktenskapsskillnaden blivit anhängig hade utbetalats från det aktiebolag han delvis ägde och där han arbetade. Fråga om de utbetalda dividendinkomsterna var giftorätt underkastad egendom och om A hade gjort sig skyldig till det grova bedrägeri som hovrätten hade tillräknat honom. Se KKO:1994:6