A hade på Internet beställt 1 gram fentanyl för att levereras per post till sig själv. Till honom hade skickats 0,9 gram fentanyl med en viktprocent på 86,8. Det var fråga om synnerligen farlig narkotika och utifrån de ca 2 600 doser som kunde fås av ämnet var det också fråga om en stor mängd narkotika. Högsta domstolen ansåg att narkotikabrottet även bedömt som en helhet skulle anses vara grovt.

Fråga även om mätning av fängelsestraffet och om huruvida det kunde förklaras villkorligt.

A hade i ett slagsmål slagit B med knytnäven i bröstet och tagit stryptag på halsen samt hållit B som låg under honom på golvet i sitt grepp så att B:s andning hade förhindrats och B hade orsakats hjärnskada på grund av syrebrist. B hade dött till följd av skadorna. Högsta domstolen ansåg att A måste ha ansett att B:s död var en övervägande sannolik följd av hans gärning. Gärningen skulle tillräknas A som dråp. (Omröstn.)

A hade bedrivit handel med begagnade fordon. A hade tillämpat marginalbeskattningsförfarande beträffande den del av affärerna som han hade noterat i bokföringen. Huvuddelen av affärerna hade A låtit bli att bokföra och han hade till den delen inte iakttagit de krav på bokföring samt på faktura- och verifikationsanteckningar som gäller marginalbeskattningsförfarandet. A tillräknades vid sidan av annat att han i de månatliga mervärdesskattedeklarationerna delvis hade lämnat oriktiga uppgifter om försäljningsvolymerna och delvis på oriktiga grunder uppgett att det inte hade funnits någon mervärdesskattepliktig verksamhet.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att det inte på grund av A:s förfarande var möjligt att få tillförlitlig klarhet om huruvida förutsättningarna för tillämpningen av marginalbeskattningsförfarandet uppfylldes och att beloppet av den mervärdesskatt som undandragits således skulle baseras på försäljningspriserna i stället för på vinstmarginalerna. A ansågs genom sitt förfarande ha gjort sig skyldig till grovt skattebedrägeri.