A hade enligt åtalets gärningsbeskrivning haft samlag med B genom att utnyttja B:s medvetslöshet eller något annat hjälplöst tillstånd till följd av berusning, som medförde att B inte kunde försvara sig eller förmådde utforma eller uttrycka sin vilja. Åklagaren och B yrkade att A skulle straffas för våldtäkt.

Fråga om bevisvärdering och om B när händelsen inträffade hade befunnit sig i ett sådant medvetslöst eller annat hjälplöst tillstånd som avses i 20 kap. 1 § 2 mom. strafflagen.

En arbetstagare yrkade i sitt käromål skadestånd för ogrundat upphävande av arbetsavtalet. Enligt käromålet hade arbetsavtalet inte sagts upp inom skälig tid från det arbetsgivaren 13.5.2015 hade fått kännedom om en uppsägningsgrund som hade samband med arbetstagarens person. Arbetsavtalet hade sagts upp 2.9.2015 efter att det hade visat sig att det tillfälle som reserverats för att höra arbetstagaren inte kunde hållas eftersom arbetstagaren hade blivit sjuk. Tingsrätten förkastade käromålet. Hovrätten beviljade inte tillstånd till fortsatt handläggning.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av beslutet att hovrätten borde ha beviljat arbetstagaren tillstånd till fortsatt handläggning av ändrings- och prejudikatsskäl.

En arbetsgivare och en arbetstagare hade på initiativ av arbetsgivaren ingått ett avtal enligt vilket arbetstagaren hade sagt upp arbetsavtalet och i vilket parterna kommit överens om frågor som gällde anställningsförhållandets upphörande. Arbetstagaren hade undertecknat avtalet efter en ungefär två timmar lång förhandling. Arbetstagaren hade inte på förhand informerats om att det vid mötet var meningen att behandla frågan om att avsluta anställningsförhållandet. Eftersom arbetstagaren inte hade getts tillräcklig tid att överväga saken eller möjlighet att skaffa sakkunnig hjälp innan avtalet ingicks ansåg Högsta domstolen att omständigheterna vid avtalets tillkomst hade varit sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa avtalet.