HD angav riktlinjer för användning av maximistraffet för grova narkotikabrott

Publicerad 17.6.2020

Högsta domstolen (HD) har meddelat ett prejudikat om i vilka situationer och under vilka förutsättningar maximistraffet på 10 år eller ett närliggande straff kan dömas ut för grovt narkotikabrott. I det aktuella ärendet dömde HD tre män som innehaft amfetamin till olika långa fängelsestraff för grova narkotikabrott.

De tre männen som sökte ändring hos HD hade framställt nästan 18 kilogram amfetaminsulfat färdigt att användas av amfetaminbas genom utfällning och genom att tillsätta utdrygningsmedel. Männen hade innehaft amfetaminbasen länge, fört in utdrygningsmedel från utlandet med hjälp av mellanhänder och samlats i en stuga i östra Finland, där de med hjälp av lösningsmedel och redskap som de skaffat från en affär hade tillverkat en blandning som lämpade sig att användas som narkotika.

HD dömde de två huvudsakliga gärningsmännen till 8 års fängelse för grovt narkotikabrott. Männen hade också gjort sig skyldiga till andra brott, som höjde de utdömda straffen. Eftersom den tredje svarandes delaktighet var mindre dömdes han till ett fängelsestraff på 6 år och 4 månader.

Rovaniemi hovrätt hade tidigare kommit fram till att de huvudsakliga gärningsmännen borde i princip dömas till maximistraffet för grovt narkotikabrott, dvs. 10 års fängelse. Den tredje mannen hade dömts till 8 års fängelse av hovrätten.

Prövning av användningen av den övre gränsen

I ärendet avvägde HD straffskalan för narkotikabrott och användning av dess övre gräns. HD ansåg att maximistraffet bör även i grova narkotikabrott användas enbart som straff för de allra farligaste och grövsta brotten. Om maximistraffet eller ett närliggande straff döms ut schablonmässigt när en viss mängd narkotika överskrids, kan man med straffen inte längre göra skillnad mellan brott av olika allvarlighetsgrad, såsom fall där det är fråga om ett exceptionellt farligt ämne eller om brottet begås särskilt planmässigt eller som ett led i en organiserad kriminell sammanslutning verksamhet. Trots att narkotikans art och mängd är central för straffmätningen, förutsätter ett straff vid den övre gränsen för skalan att brottet också är förenat med andra omständigheter som gör att gärningen är synnerligen klandervärd eller som visar på stor skuld hos gärningsmannen.

I detta fall förutsatte amfetaminets farlighet och den stora mängden ett strängt straff. Enligt HD var det trots mängden amfetamin inte fråga om det allra grövsta och mest klandervärda narkotikabrottet. Gärningens planmässighet avvek inte från vad som är vanligt när man hanterar såhär stora mängder narkotika, och det ingick inga andra särskilda faktorer som skulle ha gjort den mera klandervärd. De huvudsakliga gärningsmännen borde således inte ha dömts till maximistraffet eller ett närliggande straff, utan straffet borde vara klart lägre än maximistraffet.

HD avgjorde ärendet på en förstärkt avdelning, som består av 11 ledamöter.

Ytterligare upplysningar: föredragande Heikki Kemppinen, tfn 029 56 40062, heikki.kemppinen(at)oikeus.fi

Avgörandet (17.6.2020, dnr R2019/595, på finska) kan beställas från Högsta domstolens registratorskontor, tfn 029 56 40050, korkein.oikeus(at)oikeus.fi.

HD:2020:45